Saigon kandes som en mer modern stad an Hanoi. Det fanns fler hoghus och det kandes mer som en storstad. Dessutom fanns det fler restauranger och manniskorna var med vasterlandskt kladda. I Saigon fick vi lara oss mer om Vietnams historia. Vi agnade en hel dag at att besoka Cu Chi-tunnlarna. Det ar ett jattestort tunnelsystem som anvandes av Viet Cong (nordvietnameser) under Vietnamkriget. Tunnlarna var valdigt smala men de har breddats for att kunna rymma turister. Det fanns mojlighet att ga ner i tunnlarna. Jag tvekade forst. Det kandes valdigt obehagligt att vara 4-5 meter under jorden i en smal tunnel. Men till slut gick jag ned. Det var jobbigt att vara dar nere. Trots att tunnlarna har breddats maste men ga pa huk och det var en valdigt klaustrofobisk kansla. Men det kandes bra efterat att jag klarade det.


En ingang till Cu Chi-tunnlarna. Felix pa en stridsvagn. Nagra turister pa vag ner i tunnlarna.


Tunnlarna har breddats for turister, men de ar fortfarande valdigt smala med lagt i tak. Man fick ga pa huk eller med valdigt krokig rygg. Jag tyckte att det var ganska jobbigt att vara dar nere. Det var valdigt skont att komma ut igen.

I Saigon besokte vi aven War Remnat Museum, ett museum om Vietnamkriget. Utstallningarna byggde framfor allt pa bilder fran kriget som tagits av fotografer och journalister som befunnit sig mitt i stridens hetta. Det var valdigt manga starka bilder som paverkade mig mycket. Det fanns aven manga bilder som visade resultatet av de amerikanska bombningarna med kemikalier. Dessa kemikalier, framfor allt dioxin, har orskakat fosterskador aven i andra och tredje generationen efter kriget med missbildningar och neurologiska skador som foljd. Jag kan villigt erkanna att jag inte kunde sa mycket om Vietnamkriget tidigare. Men nu har jag fatt en battra forstaelse for vad som hande.


War Remnant Museum med manga starka bilder fran Vietnamkriget.

Mekongdeltat

Fran Saigon tog vi en buss till Vinh Long i Mekongdeltat. Mekongfloden rinner fran Laos, igenom Kambodja och Vietnam och mynnar sedan ut i Sydkinesiska havet. Fran Vinh Long tod vi en bat ut till nagra oar i Mekongfloden. Vi bodde pa ett homestay hos en trevlig familj. Tyvarr hade vi inte sa mycket utbytte med familjen. Det ar svart nar de inte pratar engelska. Men de lagade valdigt god vietnamesisk mat at oss. Vi lanade cyklar och cyklade runt pa oarna som bands samman med smala broar. Vi sag banantrad och jag plockade en banan fran ett trad i det fria. Tyvarr var det en valdigt omogen banan men det ar roligt att ha gjort. Det var mycket folk som rorde sig pa oarna och averallt traffade vi barn i skoluniform som ropade Hello! efter oss. Det var roligt att cykla runt och komma lite narmare lokalbefoklningen. 


Vart homestay pa on utanfor Vinh Long. Vi bodde i ett hus som stod pa palare i en konstgjord sjo.


Jag plockar en banan fran ett banantrad. Vi cyklade runt pa oarna och traffade manga glada skolbarn.

Innan vi akte tillbaka till Vinh Long blev vi upphamtade av var batchauffor som tog med oss till en flytande markand pa floden dar lokalbefolkningen handlade med bland annat frukt och gront. Vi fick aven besoka en vietnamesisk godisfabrik dar de gjorde cocoskola och riskakaor. Det var roligt att se hur tillverkningen gick till. Pa vagen tillbaka till vart homestay akte vi genom kanalerna. Det var valdigt gront och fint. Jag tycker att Mekongdeltat ar vackrast fran kanalerna. En del av kanalen fick vi aka roddbat. En kvinna rodde sakta genom kanalen medan Felix och jag satt dar med varsin rishatt pa huvudet och bara njot. Det var valdigt vackert.


Felix med var privata batchauffor. Nagra bilder fran den flytande marknaden. En bat kommer lastad med Litchifrukter.


Tillverkning av riskakor och goda cocoskolor. Det var roligt att se hur de poppade riset till riskakorna.


Battur genom kanalerna i Mekongdeltat. Det var valdigt gront och vackert.


En del av kanalen fick vi aka med en roddbat. Det var mysigt och kandes valdigt vietnamesiskt. Hattarna hade forstos stor betydelse for kanslan =)


Hur manga manniskor kan man lasta pa en moppe? Rekordet som vi har sett ar fem personer, tva vuxna och tre barn. Det verkar ocksa som att man tavlar i konstigaste sakerna man kan frakta med en moppe. Eller vad sags om en gris, skap, stegar eller en spegel? Har hyr man inget flak om man ska flytta eller kopa en ny madrass. Man anvander bara sin moppe..

Fran Vinh Long tog vi bussen till Chau Doc som blev vart sista stopp i Vietnam. Vi stannade tva natter och agnade oss at att planera den vidare resan. Vi klattrade aven upp pa ett berg och njot av en haftig utikt over Mekongdeltat.


Utsikten over Mekongdeltat fran berget i Chau Doc. Man kunde se anda till Kambodja. En kvinna som njuter av utsikten i en traditionell tvadelad mjukisdrakt i glada farger. Manga kvinnor gar runt i dessa drakter som jag tycker mer ser ut som pyjamaser. Men de verkar valdigt skona. 

Vara tjugo dagar i Vietnam har varit jattebra. Det kanns som att vi har sett manga olika sidor av detta avlanga land. Det ar ett vackert land med ett vanligt folk och jag tror verkligen att jag kommer att komma tillbaka hit!

Kramar